Att ta en bild om dagen i ett år. Låter ganska enkelt kanske? Jag tror det är en utmaning som många inte fullföljer och jag kan förstå varför. Men jag tänkte göra ett försök då jag gillar utmaningar.
För att göra det lite enklare, eller mer utmanande beroende på hur man ser på det, har jag satt upp några regler för mig att följa.

Projektet hittas på facebook under hashtaggen #ha365 eller HÄR

Mål

  • Att ta ett steg bort från tekniken kring fotografering och göra det bättre med färre grejer, ”less is more” så att säga.
  • Att träna mitt bildseende och jobba mer för att få bra bilder direkt i kameran.
  • Att resultatet ska berätta något om mig och mitt liv.

Regler

2017-03-04 – Kärleken del två

  1. En kamera
    Min Fujifilm X100T är en rätt liten, smidig och rolig kamera med mycket bra bildkvalitet. Något som gör att jag förmodligen har den med mig varje dag. En stor och osmidig kamera är nog ett steg mot misslyckande för mig.
  2. Ett objektiv
    Kameran har ett fast objektiv på 23mm, som motsvarar den klassiska brännvidden 35mm med en fullformatskamera. Så ingen zoom eller andra objektiv finns att tillgå. Något som kräver att jag arbetar med huvudet och fötterna desto mer.
  3. Direkt ur kameran
    Ingen bildbehandling får ske i datorn. Utan bilderna kommer direkt från kameran. Kamerans möjligheter att behandla bilden efter fotograferingstillfället får däremot användas.
  4. En bild varje dag
    Målet är att ta en ny bild varje dag. Skulle jag av någon anledning missa en dag kommer den dagen att lämnas blank.

Genomförande

2017-05-24 – Spionerar

Kameran var alltid med mig, till jobbet, till brevlådan, upp på taket, när barnen ska nattas, när altanen revs. Detta var nyckeln till att fånga ögonblick och skapa bättre bilder. Många bilder hade inte funnits om inte kameran alltid varit med.

Vissa dagar hade jag en god idé om vad som skulle bli dagens bild. Andra dagar var det en gåta. Flertalet gånger var det även en gåta vid dagens slut då jag låg i sängen. Upp igen och fotografera något, men vad? Det måste ske rätt snabbt men det måste vara något jag är nöjd med. Svårt, men det kreativa tänkandet gick på högvarv och en kvart senare var det fixat.

Efter händelserika dagar hade jag gott om material. På kvällen låg jag med kameran i sängen och hade en urvalsprocess. Vilken ska bli dagens bild och varför det? Hur ska den bildbehandlas? Bildtitel?

Tankarna om bildvalet var olika. Vilken kommer andra tycka mest om? Vilken representerar dagen bäst? Vilken gillar jag bäst?
Jag bestämde mig väldigt tidigt att strunta helt och hållet i vad andra kommer att tycka och gå på vilken jag tycker bäst om.

Bildbehandlingen i kameran är väldigt begränsad vilket är skönt. Jag hittade snabbt mina favoriter och gjorde två förinställningar som redan lades på i sökarens live-view. Efteråt finjusterade jag främst exponering och kontrast ifall jag inte var nöjd från början. När bilden är bildbehandlad skickade jag över den från kameran till telefonen via Wi-fi och lade upp den på Facebook.

Tillbakablick

2017-10-22 – Grimas

Året är slut och förutom 365 bilder har jag också fått mycket annat.

Att göra en daglig urvalsprocess var bland det mest givande. Inte bara att välja en bild utan att själv fundera på varför jag just väljer den bilden. Det har fått mig fundera mer kring bilder i allmänhet.

Under årets gång blev det allt tätare mellan de svartvita bilderna och nu fotograferar jag mycket mer i svartvitt, ”less is more”.

Många en-bild-om-dagen-projekt organiseras kring dagliga teman. Jag valde att inte vara med i något sådant utan att ha fokus på dokumentation och kreativitet. Det är jag glad för. Med teman hade jag nog haft fokus på annat än vardagsögonblicken och missat mycket värdefullt.

Reglerna följdes till punkt och pricka. Ibland hade jag önskat att räta upp horisonten i efterhand, men då kameran har den möjligheten fick det vara. Vissa dagar saknar bild, det beror på att de bilderna är för intima eller personliga och inte har på internet att göra. Att ha en kombination av kamera och optik var mycket befriande och nyttigt. Fotograferandet blir mer naturligt och som en extra kroppslig funktion som man har full kontroll på.

I slutändan har detta projektet fått mig att fundera mer på vad som är bra bilder och att hitta intressanta ting i den annars gråa vardagen. Känner att jag utvecklats på båda punkterna men överraskande nog har jag nog lärt mig mer om mig själv än om bildskapande. Sen blev det många minnen dokumenterade, både härliga och jobbiga.

Är du själv sugen på att göra något liknande? Gör det.