henrikadamsson.se

Intressant på natthimlen

Först och främst om stjärnskådning

Det är lätt att bli besviken om man förväntar sig att se färgglada nebulosor och galaxer som man ser fotografier av. De bilderna är oftast resultatet av flera timmars ljusinsamlande med speciella kameror och sedan redigerade för att framhäva färg och kontrast. Det man ser i teleskopet är ”suddiga fläckar” då våra ögon inte är speciellt bra att samla in ljus. Trots det är det ändå något speciellt med att se något ”på riktigt” istället att se det på en skärm, även om det är en suddig fläck.

Tips

  • Ju längre bort från städer och ljusföroreningar desto bättre
  • Vänj ögonen vid mörker så ser du bättre. Unvik ljuset från telefonen

Polstjärnan

Är nästan centrum för himmelssfären, alltså den punkt på himlen som till synes står still när jorden roterar. En mycket viktigt stjärna för astronomi och orientering då den alltid är norrut.

  • Polstjärnan finns mellan stjärnbilden Cassiopeja och Stora björnen. Karlavagnen, som är en del av Stora björnen, är lätt att identifiera då den består av sju ljusstarka stjärnor.
  • Tänker man sig en linje (den gröna i bilden) mellan Karlavagnens stjärnor Merak och Dubhe så pekar den nästan på Polstjärnan

M31 Andromedagalaxen

Vår närmaste granngalax som finns ca 2,5 miljoner ljusår bort. Vi ser alltså galaxen så som den såg ut för 2,5 miljoner år sedan. Mätningar visar att denna galax är på väg emot oss med en hastighet på 120 km/s. Det tar dock ca 3-4 miljarder år innan vår galax och Andromeda kommer att sammanfogas.

  • Börja med att hitta stjärnbilden Cassiopeja.
  • Stjärnorna Navi, Caph och Shedar bildar en pil där man kan följa riktningen från Shedar för att identifiera Mirach.
  • Slutligen, utgå från Mirach och hoppa två stjärnor upp mot Cassiopeja. Strax till höger om den andra stjärnan finns Andromedagalaxen.

Månen

  • Månen är väldigt reflekterande. Man man behöva filter och/eller solglasögon när man skådar den genom kikare eller teleskop.
  • De mörka fläckarna på månen är månens s.k hav. Det är stelnad lava från den tiden då månen skapades för ca 4,5 miljarder år sedan.
  • Vissa kratrar syns bra i kikare och de är extra tydliga vid vissa månfaser.
  • Man kan inte urskilja eller fotografera de platser som människan har landat på. NASA har en satellit vid namn LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) som åker runt månen och fotograferar utan. Där finns landningsplatserna dokumenterade i bild.

M45 Plejaderna

Plejaderna är en öppen stjärnhop innehållandes flera hundra stjärnor. Den ligger ca 440 ljusår från oss och passerar genom interstellära moln som ses på fotografiet. 

  • Plejaderna syns tydligt på höst och vinter mestadels åt öst eller högt upp på himlen.
  • Den kommer att hittas en bit ovanför månen den 29/9. Extra lätt att hitta.

M42 Orionnebulosan

Stjärnbilden Orion är en av de stjärnbilder som syns på vintern och är kanske en av de mest tydliga och välkända. Den mittersta stjärnan i Orions svärd är ingen stjärna, utan Orionnebulosan. Den ligger ca 1300 ljusår bort. Här bildas nya stjärnor av den gas och stoft som klumpar ihop sig och sedan kollapsar av trycket, vilket sedan utlöser en kärnreaktion.

  • Liksom Plejaderna syns Orion först på hösten för att sedan stå högre på himlen på vintern.
  • Stjärnan Betelgeuse i stjärnbilden Orion är en superjätte som är i slutskedet av sitt liv. Den kommer så småningom kollapsa in på sig själv för att sedan bli en supernova. Ljuset från denna supernova kommer att lysa upp våra nätter mer än månen gör. Har vi tur sker det under vår livstid. Faktum är att den kanske redan är en supernova. Det tar nämligen nästan 500 år för det ljuset att nå oss.

© 2020 henrikadamsson.se

Tema av Anders Norén